Jag brukar för det mesta se homofobers utspel mot homosexuella med blandade känslor. Samtidigt som det så klart är tragiskt så ler jag nästan alltid inombords. Jag är av den övertygelsen att homosexualitet inte är något man antingen är, eller inte är. Det är alltså inte inte digitalt hetero eller homo, utan en glidande skala från helt hetero till helt homo och alla nyanser däremellan.
Detta är ett erkänt synsätt som jag inte är ensam om, se t.ex. de välkända stora undersökningarna The Kinsey Reports som representerade heterosexuell-homosexuell på en så kallad Kinsey skala från 1-6.
Vad är det då som är så lustigt med det? Jo, jag är även övertygad om att de mest högljudda homofober i själva verket befinner sig långt till höger på Kinsey skalan, det vill säga långt mot homosexuell. Jag tycker mig ha sett tydliga tecken på detta genom åren. Det kan verka som att vissa människor som ligger långt till höger på skalan men t.ex. påverkats av andra människor, genom grupptryck eller sociala normer att undertrycka dessa homosexuella känslor, riskerar att bli högljudda homofober.
En förklaring skulle möjligen kunna vara att de egentligen inte försöker övertyga andra, utan sig själva, att homosexualitet är något förkastligt och att det inte är acceptabelt. Det är ju ett etablerat faktum att de egenskaper man avskyr mest hos andra egentligen är ens egna dåliga egenskaper. Detta passar ju även bra in på homosexualitet, om man blivit fostrad till att detta är en dålig egenskap och oacceptabelt på grund av t.ex. religiösa normer.
Nästa gång ni hör någon uttala sig negativt eller förnedrande om homosexualitet så tänk på detta så skall ni se att ett leende sprider sig inombords.
/Jonas Sanamon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar