(http://inga.blogg.se/2013/may/lagkvalitetsskolor-i-glesbygden.html)
"Lågkvalitetsskolor i glesbygden?
Högkvalitetsskolor i tätorten?
Är det så vi vill ha det?
Kraven på att alla barn i Sverige ska ha behöriga lärare har nu skrivits in i skollagen och gäller fullt ut från och med 2015. Det är ett välkommet kvalitetskrav i svensk skola. Barn har rätt att ha lärare som är bra och som är utbildade för de ämnen de undervisar i. All forskning visar att det är läraren som betyder mest för hur barnen lyckas i skolan.
Men det kommer att bli svårt att få behöriga lärare i de minsta skolorna framöver, och varför det nu då? Jo, tidigare har man kunnat anställa en lågstadielärare, behörig att undervisa i i stort sett alla teoretiska ämnen för de yngsta barnen. Man har kunnat anställa en mellanstadielärare, behörig i de flesta av stadiets ämnen för den åldersgruppen. Sen har det varit klart. Med två personer och flera årskurser hos varje lärare har man fått behöriga lärare till en hel skola med årskurserna 1-6..
Men så kommer det inte att bli framöver. Det beror på att de lärare som utbildats de senaste decennierna endast är utbildade för ett par - tre ämnen, ibland ganska udda ämneskombinationer också. För att täcka in behörighetskraven i alla skolans ämnen kommer det att finnas behov av fler lärare på skolan. En skola kommer att behöva anställa minst 3 - 5 lärare på heltid och då får man ha lite tur också att hitta lärare med rätt ämneskombinationer. Det fixar inte en liten glesbygdsskola. Med endast 20 - 35 elever på hela skolan så finns inte ekonomiskt underlag för så många lärare. Att försöka få ett antal lärare att pendla flera mil varje dag för enstaka lektioner är orealistiskt. De små skolorna har redan rekryteringsproblem visar exempelvis skolutredningen i Årjäng.
En möjlighet är förstås att anställa delvis obehöriga lärare i de små glesbygdsskolorna och söka dispens från behörighetskravet. Men vad har man då gjort? Jo, genom att behålla små skolor som inte kan svara mot lagens kvalitetskrav har man har byggt in en kvalitetsskillnad mellan större skolor i tätort och mindre skolor i glesbygd. Barnen i tätorten får behöriga lärare, man uppfyller lagens krav på kvalitet, medan barnen i glesbygden får delvis obehöriga lärare, man uppfyller inte lagens krav på kvalitet. Och det är inte riktigt rätt mot barnen.
Alla barn har rätt till en bra skola med lärare som är både duktiga och behöriga. Det måste vara en kommuns riktmärke när man bygger upp skolverksamheten. Man kan inte organisera in kvalitetsskillnader i själva systemet från början."
Snälla nån, nyss i skoldebatten så var ju problemet att det var synd om barnen i silbodalskolan. Det var ju dit det inte gick att få tag i behöriga lärare. Debatten är härmed inne på andra varvet av den smått humoristiska sammanfattning som för ett tag sedan kunde beskådas på en annan blogg.
Nu är det alltså åter bygdeskolebarnen som utmålas som offer i debatten. Detta helt utan några som helst fakta som stödjer denna vinkling. Alla fakta talar nämligen detta påstående emot. Sett till de kvalitetsmätningar som görs på barnens utbildning i vår kommun så presterar barnen i bygdeskolorna generellt bättre än tätortsbarnen. Så då kan väl inte bygdeskolelärarna vara problemet överhuvud taget? Idag är det dessutom så att andelen behöriga lärare i bygdeskolorna är högre än i tätortskolorna.
Tycker du att det "är riktigt rätt mot barnen" att sätta många barn i en situation där de skall åka hemifrån före kl 7 på morgonen och komma hem efter kl. 17? Varje veckodag!
Den med konspirationsteoretiska anlag kan möjligen ana konturerna av en ondskefull plan som går ut på att lägga ner bygdeskolor i syfte att få fler behöriga lärare till tätortsskolorna. Denna plan bygger i så fall på ett farligt antagande. Man förutsätter då att den lärare som mister sin bygdeskola vill börja jobba i en tätortsskola. Det kan ju tänkas att det fanns en anledning till att läraren i fråga sökt sig just till en bygdeskola? Risken är uppenbar att han/hon istället flyttar till en bygd där skolan finns kvar.
Om man ser til bygdeskolebarnens bästa, och tvingas välja mellan en krav-märkt lärare och att bussas långväga till skolor istället för fritidsaktiviteter så är i alla fall jag säker på vad jag väljer. Sen tror jag heller inte att det är nödvändigt att välja mellan dessa. En kompromiss där lärarna innehar behörighet i de flesta ämnen och dispens i nåt enstaka torde kunna göra de flesta nöjda. Och varför helt utesluta användandet av ny teknik som t.ex. distansundervisning med hjälp av videokonferensteknik? Nu som fiberbyggandet är i full gång i vår kommun öppnar sig tidigare oanade möjligheter.
Är essensen av ditt inlägg i själva verket att vi nu måste försämra för bygdeskolebarnen så att prestationsnivåerna kommer ner på samma nivå som för centralortsbarnen? För enligt Sentraliseringsparti-logik är kanske detta "rättvist"?
Eftersom fakta talar sitt tydliga språk säger det sunda förnuftet att man borde istället försöka lyfta nivån på centralortsutbildningen. Och personligen tror jag det handlar huvudsakligen om helt andra saker än lokaler, även om jag såklart tycker att skolornas lokaler både i Årjäng och Töcksfors behöver rustas upp. Kanske egentligen renoveringsbehovet dessutom är störst på låg-mellanstadiet i Årjäng och högstadiet i Töcksfors?
Jag tror nyckeln till varför man lyckas bättre i de små skolorna stavas "engagemang". Engagemang från personal, föräldrar och andra invånare. Mindre grupper ger tätare band, och alla har i viss mån ett annat tankesätt, där man är lösningsorienterad på ett annat sätt än på större orter. Och med en lösningsorienterad inställning kan allt lösas! Motsatt gäller också, när inte viljan finns är allt ogenomförbart! Detta gäller inte bara i skolorna, utan även i skoldebatten kan detta fenomen beskådas.
/Jonas Sanamon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar